Det är ett utbrett missförstånd att psykiatriska diagnoser är förklaringar. Att diagnosen på något sätt förklarar varför jag tänker, känner och handlar som jag gör. Det stämmer inte. En psykiatrisk diagnos är bara en beskrivning av ett karaktäristiskt sätt att tänka, känna och handla. Diagnosen är bara ett annat ord, en fackterm. Det är enklare att säga att Lisa ”har depression” än att säga att hon är konstant nedstämd, inte kan känna glädje, inte kan sova, inte har någon ork och känner sig helt värdelös. Men det förklarar inte varför hon är nedstämd, orkeslös och känner sig värdelös.

Det naturliga för människor är att växa och utvecklas. Precis som ett ekollon växer upp till en ståtlig ek bara det får en chans, kommer en mänsklig individ att utvecklas och förverkliga sin unikt mänskliga potential så länge inget hindrar henne. Till det unikt mänskliga hör klarhet och djup i ens egna känslor, tankar, önskningar och intressen; tillgång till sina egna resurser och sin egen vilja; att fritt kunna uttrycka sig själv och relatera till andra; med tiden också finna mål och mening med sitt eget liv. Detta är vad Karen Horney och andra inom den humanistiska psykologin kallar för självförverkligande.

Ett tips till alla som arbetar mycket hemma är hoffice. Det är en sammanslagning av home + office och innebar ursprungligen att frilansare och andra distansarbetare träffades hemma hos någon och arbetade tillsammans. Grundkonceptet är att man träffas på morgonen, sätter upp mål för dagen och arbetar i pass om 45 minuter. I pauserna göra man något tillsammans – stretching, mindfulness, dans eller lek – och sätter upp mål för nästa 45 minuter.

Barn som lärt sig att vuxna inte går att lita på måste hitta sätt att förhålla sig till alla vuxna de har i sin omgivning: föräldrar, lärare, tränare, ledare och andra auktoritetspersoner. Det finns fyra vanliga strategier som barn ofta använder för att skydda sig mot vuxna de inte kan lita på och bibehålla en känsla av kontroll.^[1]

If you want to know me, then you must know my story, for my story defines who I am. And if I want to know myself, to gain insight into the meaning of my own life, then I too must come to know my own story.

Dan P. McAdams, The Stories We Live by: Personal Myths and the Making of Self, 1993.

Vi människor förstår oss själva och varandra genom våra berättelser. Precis som i alla berättelser finns där olika karaktärer med olika motiv: hjältar, offer, mentorer, statister och så vidare. När jag lyssnar på människor lägger jag särskilt märke till vilka roller de har sina egna berättelser. Det kan ge många ledtrådar till hur de förstår sig själva. Ofta är det ett eko av hur de infogades i andras berättelser när de var barn.

Mycket av det terapeutiska arbetet handlar om att formulera ny en berättelse om sig själv. Det är när vi får en begriplig och sympatisk berättelse om oss själva som vi kan förstå och acceptera vad vi varit med om. Att lära känna sin egen berättelse är helande, även om berättelsen är tragisk och sorglig.

Från och med idag erbjuder jag digitala samtal för individer och par. Välkommen att ta kontakt med mig så bokar vi en tid för ett första samtal!

Svåra känslor som ensamhet, rädsla och skam är en form själslig smärta. Vi reagerar likadant på smärtsamma känslor som på kroppslig smärta: vi gör vad vi kan för att undvika det som gör ont.

Ofta handlar barns problemskapande beteenden i skolan i själva verket om att undvika smärtsamma känslor. För en del elever kan det vara outhärdligt skamfyllt att visa sina klasskamrater att man inte förstår eller kan. Bättre då att spela pajas i klassrummet eller fly ut i korridoren. För andra kan rädslan för att bli övergiven vara så smärtsam att det är bättre att starta bråk och räknas för att man är fruktad än att inte räknas alls. Jag har mött elever som hellre utlöste brandlarmet på skolan än utsatte sig för en undervisningssituation i övertygelsen att det bara skulle bli det slutliga beviset på att de var hopplösa fall.