If you want to know me, then you must know my story, for my story defines who I am. And if I want to know myself, to gain insight into the meaning of my own life, then I too must come to know my own story.

Dan P. McAdams, The Stories We Live by: Personal Myths and the Making of Self, 1993.

Vi människor förstår oss själva och varandra genom våra berättelser. Precis som i alla berättelser finns där olika karaktärer med olika motiv: hjältar, offer, mentorer, statister och så vidare. När jag lyssnar på människor lägger jag särskilt märke till vilka roller de har sina egna berättelser. Det kan ge många ledtrådar till hur de förstår sig själva. Ofta är det ett eko av hur de infogades i andras berättelser när de var barn.

Mycket av det terapeutiska arbetet handlar om att formulera ny en berättelse om sig själv. Det är när vi får en begriplig och sympatisk berättelse om oss själva som vi kan förstå och acceptera vad vi varit med om. Att lära känna sin egen berättelse är helande, även om berättelsen är tragisk och sorglig.

En bekant postade tio råd ur en bok om ledarskap i skola och universitet. Jag tillägnar råden alla rektorer jag arbetat tillsammans med som skolpsykolog.

Tio råd till prefekter och alla andra som leder kunskapsarbete

1. Du är inte gud – du varken kan eller hinner rätta till allt.
2. Ta dig inte på alltför stort allvar – det vinner ingen på, allra minst du själv.
3. Det du gör och som är tillräckligt bra – är ofta enastående i längden.
4. När du får ett problem presenterat för dig – tag ett djupt andetag och tänk på att det alltid går bra att återkomma senare när man hunnit tänka igenom saken.
5. Påminn dig och dina medarbetare att få vill någon illa – däremot finns olika åsikter och ambitioner som måste hanteras och ibland överbryggas.
6. Att du och dina kollegor agerar hänsynsfullt kan ibland vara hänsynslöst.
7. Du kan inte kommunicera allt till alla hela tiden – det måste vara kommunicerat.
8. Påminn dig själv och dina kollegor om att det alltid är lätt att vara efterklok men först kommer modet att våga handla.
9. Att hålla medarbetarna ansvariga är att få medarbetarna agera vuxet.
10. Ibland är det bäst att inte göra någonting alls och i stället förlita sig på processen.

Anders Risling och Mats Edenius, Prefekt: framtidens ledarskap för forskning och utveckling (Stockholm: Sanoma utbildning, 2019).