Barn som saknar tillit till vuxna gör motstånd
Barn som lärt sig att vuxna inte går att lita på måste hitta sätt att förhålla sig till alla vuxna de har i sin omgivning: föräldrar, lärare, tränare, ledare och andra auktoritetspersoner. Det finns fyra vanliga strategier som barn ofta använder för att skydda sig mot vuxna de inte kan lita på och bibehålla en känsla av kontroll.[1]
- Attackera vuxna. Ett sätt är att vara aggressiv i förebyggande syfte. Om jag skadar dig innan du skadar mig, kan jag skapa ett till synes tryggt utrymme där ingen kan skada mig. »Skada eller skadas« är mottot bakom den här kampstrategin. Barn som är fientliga, uppstudsiga och aggressiva mot vuxna har ofta själva erfarenhet av att bemötas med smärta. De förväntar sig inget annat än att bli avvisade och bestraffade om de litar på någon annan. Tyvärr bemöter ofta vuxenvärlden barnets trots med disciplinära åtgärder och bestraffning. För barnet blir det ett bevis på att det hade rätt från början: vuxna går inte att lita på.
- Undvik vuxna. Ett annat sätt att göra motstånd är att dra sig undan. Att inte visa någonting och inte be om hjälp eller stöd även när det skulle behövas. Barn som sluter sig och undviker relationer blir ensamma – men de riskerar i alla fall inte att någon gör dem illa. »Gömma sig eller skadas«, eller kanske »stick eller brinn«, är flyktstrategins motto. När barn inte säger någonting eller vidhåller att allt är bra fast det är uppenbart att det inte är det väcker det ofta oro och maktlöshet hos vuxna. Inte sällan bär barnet en hemlig önskan om att faktiskt bli sedd och få stöd och hjälp, men förmår inte lita på vuxna.
- Överlista vuxna. Barn kan använda list för att göra motstånd mot dem som har makten över dem. Genom att charma, luras, provocera, förolämpa och trycka på precis rätt knappar i rätt ögonblick får de vuxna att tappa kontrollen. Det ger dem själva en känsla av kontroll. Barn kan bli väldigt duktiga på att läsa av vuxna och hitta deras svaga punkter. De uppfattar vuxna som sina fiender och att »överlista fienden« är strategins motto. Jag har mött gråtande skolpersonal som både varit djupt sårade och genuint oroliga för vad de uppfattat som utstuderad elakhet. De har inte förstått att manipulation kanske varit barnets enda sätt att känna sig trygg bland vuxna det inte litat på.
- Var fler än de vuxna. Slutligen kan barn söka sig till jämnåriga för att uppleva gruppens trygghet och gemenskap. Att följa en grupp eller gå med i ett gäng innebär ett numerärt överläge och en starkt skyddande kraft gentemot en opålitlig vuxenvärld. Barn som följer gäng kan uppfattas som antisociala av vuxenvärlden, men de är prosocial och lojala med sin egen grupp. Det är tilliten till vuxenvärlden som saknas.
För vuxenvärlden kan de här strategierna framstå som obegripliga och dysfunktionella, men sett ur barnets perspektiv är de rimliga sätt att skydda sig mot en vuxenvärld som inte går att lita på.
Barn som inte litar på vuxna gör motstånd. Om vi inte kan se bristen på tillit, utan disciplinerar och bestraffar dem för deras motstånd, kommer vi bara förstärka deras övertygelse att vuxenvärlden inte går att lita på. Vi vuxna måste ge dem skäl att kunna lita på oss.
Referenser
Bath, H., & Seita, J. (2019). De tre pelarna i traumamedveten omsorg: att skapa en läkande miljö »de övriga 23 timmarna«. Studentlitteratur.
Seita, J. & Brendtro, L. (2001). Kids who outwit adults. Sopris West.
De fyra strategierna har Larry Brendtro och John Seita fyndigt benämnt fight, flight, fool och follow, vilket på svenska skulle bli kämpa, fly, luras och följa. Till varje strategi hör ett motto eller »privat logik«, som de formulerar som hurt or be hurt, hide or be hurt, outsmart the enemy respektive safety in numbers – men det klingar inte lika fyndigt på svenska. ↩︎