Det naturliga för människor är att växa och utvecklas. Precis som ett ekollon växer upp till en ståtlig ek bara det får en chans, kommer en mänsklig individ att utvecklas och förverkliga sin unikt mänskliga potential så länge inget hindrar henne. Till det unikt mänskliga hör klarhet och djup i ens egna känslor, tankar, önskningar och intressen; tillgång till sina egna resurser och sin egen vilja; att fritt kunna uttrycka sig själv och relatera till andra; med tiden också finna mål och mening med sitt eget liv. Detta är vad Karen Horney och andra inom den humanistiska psykologin kallar för självförverkligande.

If you want to know me, then you must know my story, for my story defines who I am. And if I want to know myself, to gain insight into the meaning of my own life, then I too must come to know my own story.

Dan P. McAdams, The Stories We Live by: Personal Myths and the Making of Self, 1993.

Vi människor förstår oss själva och varandra genom våra berättelser. Precis som i alla berättelser finns där olika karaktärer med olika motiv: hjältar, offer, mentorer, statister och så vidare. När jag lyssnar på människor lägger jag särskilt märke till vilka roller de har sina egna berättelser. Det kan ge många ledtrådar till hur de förstår sig själva. Ofta är det ett eko av hur de infogades i andras berättelser när de var barn.

Mycket av det terapeutiska arbetet handlar om att formulera ny en berättelse om sig själv. Det är när vi får en begriplig och sympatisk berättelse om oss själva som vi kan förstå och acceptera vad vi varit med om. Att lära känna sin egen berättelse är helande, även om berättelsen är tragisk och sorglig.

Relationell psykoterapi är en form av psykoterapi som utgår från att vi är våra relationer och att psykiska problem till stor del har sin grund i bristfälliga relationer. Relationen mellan terapeut och klient är viktig. Det är i en trygg terapeutisk relation man kan förstå och våga förändra sitt sätt att relatera till andra.

Internal Family Systems (IFS) är en form av psykoterapi som fokuserar på klientens inre »delar« och »själv«. Utgångspunkten i IFS är att människans psyke är ett system av olika delar eller delpersonligheter. Delpersonligheterna har olika roller eller funktioner. En del kan vara den jag är på jobbet, en annan den jag är hemma. Andra delar kan vara den inre kritikern eller det inre barnet.